Wimans tankar.blogg.se

Det är en mycket bra produkt för diabetiker som fixar till blodsockret på ett naturligt sätt. Den finns i tablettform hos välsorterade hälsokostbutiker. Jag ska själv börja använda det ett tag på försök. Allt för att slippa ifrån detta förbannade insulin med tillhörande sprutor.
–En läsare kommenterade att jag verkade bitter!
–Ja, det kan stämma för mycket har gått mig emot den sista tiden!
Dels detta ständiga bråk om och med förnedringstjänsten (färdtjänst). Om jag skulle åka med dem så är det den vanliga historien att det kommer en bil inklädd med tidningar.
–Tror de inte jag har skydd på mig?
Bekymret är när jag ska klättra upp i en minibuss. Då kommer slangen i kläm och lossnar, då blir det läckage. Det här obehaget och utpekandet vill jag inte utsätta mig för utan då får jag ringa till Taxikedjan i stället och betala fullt pris.

 

Så enkelt tappade de mig som kund och kommunen tjänar pengar på att jag inte utnyttjar servicen. Under vår/sommar/höst är inte det här ett problem för då fungerar det bra med buss. Det är lite knepigare på vintern då det förekommer vallar och kanter när jag ska köra ombord. Eller så är det barnvagnar i vägen med ej svensktalande förare som vägrar flytta på sig så jag kan komma ombord och de får stiga på igen. De verkar inte fatta att jag med min tyngd måste stå längs inne vid fönstret med ryggen mot en balk. Gör jag inte det så får bussen inte köra.

 

Regel har blivit att jag nuförtiden alltid tar sjukresa när jag ska på PÄS för att inte hamna i busskonflikter. Hittills så har det gått bra att köra här hemma i Öjebyn och ibland i stan. Men de plogar så konstigt på vägen till konsum. När jag kommer till prästbostaden och ska upp på trottoaren så ligger det oftast en snövall i vägen och den är inte liten. Den kommer till för att de inte får ploga in på fastigheten i hörnan utan lägger då upp snön på trottoaren i stället. Där måste jag då välja att köra mot trafiken på vägen och tar mig inte upp igen förrän borta vid Sandlunds. En något riskabel resa på 300 m. Om detta har jag ringt, men det händer inget. Jag får nog lov att ringa mera.

 

Jag har slut på krafter till att rulla manuellt nu för tiden. De nya vinterdäcken till moppen är mycket bra och ger grepp i snön. Vinterhjulen till min manuella var det däremot sämre kvalité på. De höll en säsong och därefter så började d tappa gumminabbarna lite överallt och i samband med det rita mycket kraftiga svarta spår överallt. Så egentligen är det här bara lite gnissel från min sida.

 

Det som däremot gör mig bitter är frustrationen över att det från sjukvården inte händer något.
–Jag har blivit en akt i någons hög!
Så länge akten inte självantänder så är det frid och fröjd. Jag vill ha reda på hur länge jag ska ha denna fb. påse på benet. Idag kan jag hålla mig genom att knipa ihop katetern med muskelkraft och jag har även lärt mig att pinka förbi katetern som vanligt. Så frågan jag ställer mig är hur länge jag ska vara under behandling för ett tillstånd som är över sedan månader tillbaka. Eller är jag bara i statistiken för att vara under utredning!

 

Jag har fortfarande inte fått någon uppföljning på det de ansåg så viktigt. Jag är helt enkelt bortglömd igen. Här ligger den största orsaken till min bitterhet. Först så är det livsallvarligt och sedan händer det ingenting! Sarah (min läkare) var duktig på att höra av sig, men sedan skulle hos vara 3 veckor på akuten och efter det har jag inte hört någonting.

 

Jag kanske ska nämna att jag fick en ny rulle som är rak i ramen. En helt splitter ny. Men eftersom det var Hasse på länsservice som hade monterat ihop den var jag lite misstänksam. Han har gjort bort sig tidigare och är en slarver. Denna gång hade han glömt att kontrollera hjulinfästningen. Så två gånger har jag tappat vänster drivhjul innan jag fixade det själv. Jag fattar inte hur det kan finnas tolerans för sådant slarv. Det är nog därför han inte jobbar kvar på PÄS utan åt länsservice i stället. Det viktigaste när han ska hämta stolen för att göra något är att handskarna är på. De sätter han på så utstuderat så man tror att rullen är pestsmittad.

 

Nu ska jag göra lite försök att bli av med min bitterhet. Bitterheten blev inte bättre av att KFM fegade ur och lämnade mig med en skuld till Nelab på 3000.- så jag får lösa det med att låta bli hemtjänsten och skippa busskortet. Kvinnan jag har där som kontaktperson har fortfarande inte förstått min situation utan tycker jag ska hålla mig hemma i mitt fängelse. Då går det ju inte åt några pengar annat än för mat och hemtjänst.

 

Jag fick till och med ett underförstått hot om att jag nog inte skulle sitta alltför säker i min permobil då jag äger den själv och den då räknas som en tillgång. Skulle de komma och försöka mäta ut den så kommer nog stora kniven fram. Så lätt ska det inte gå. Men de kanske behöver bevisa något som myndighet! De är ju kända för att sila mygg och svälja elefanter! Men det får framtiden utvisa. Jag ger mig inte utan en rejäl strid i alla fall.

 

Idag så lär det i alla fall bli en tripp till Konsum och jag ska även passa på att kasta sopor. Dagens middag lär bli isterbandsröra med lök och kokt potatis. Nu kom de där kolhydraterna fram igen. Japp, men jag har ett behov av att äta kolhydrater ibland och då i form av potatis. Ris och pasta kan jag klara mig utan för det smakar inte så bra.

 

Nu ska jag sluta vara bitter och ta mina första bittergurkatabletter. Hoppas de inte gör mig bitter igen!

 

/Ulf