Att leva, det är frågan det!
Jag har nu inte tappat tron på livet eller lusten att leva. Så får ni inte tolka det här. Ibland blir även jag missmodig, men jag har mina bra stunder också. En av de bra stunderna är när jag i veckan vann mot KFM-myndigheten. Min skrivelse tog skruv och handläggaren förstod äntligen vad det var frågan om. Jag har lite extra behov som jag får betala för att det ska utföras. Inget ont i det och jag gnäller inte om saken. Men jag måste ges ekonomiska förutsättningar för att kunna lösa problemen. Jag vill inte hamna i valet om jag ska putsa fönstren eller äta mat. Det anser jag orimligt i det samhälle som vi har byggt. Jag ska kunna välja båda sakerna utan bekymmer.
Nu till livets väsentligheter!
– Varför lever vi och kämpar på?
Jag gör det för att jag vill och känner att jag inte har riktigt levt färdigt ännu. Många däremot i min sits har i stället gett upp och sitter bara och väntar på döden.
– Jag väntar inte, för jag har inte tid att dö! I alla fall inte här och nu!
Nog för att jag är mycket medveten om liemannens existens, men han behöver inte komma just nu. Så jag lever vidare och slåss mot drakar och demoner. Det vill säga mot staten och diverse myndigheter. Jag tänker inte förändra världen med det jag skriver här men jag måste ha ett ställe där jag får pysa ur mig lite så det inte blir övertryck.
Egentligen så är jag ganska tillfreds med livet i det stora hela. Lite missnöje får man såklart räkna med men det ingår i kalkylen. Det är bara när det blir för mycket som det jäser över. Nu ikväll så fick jag ett sockersug och då brukar folk gå och köpa smågodis.
– Inte jag!
– Jag bakar i stället något väldigt onyttigt och gott.
Där stämmer jag in på en av karaktärerna i Hagmans Konditori (After Shave & Galenskaparna) där han kan alla ingredienser och förhållanden. Smör, ägg, mandelmassa, mjöl, nötter och lite socker. Det kan man göra mycket gott av. Jag har efter många år lärt mig att göra en mazarinbotten som man kan fylla med det mesta. Det tog ungefär 30 år att lära sig det. Men ohh så gott och onyttigt.
Igår var jag ute en sväng och köpte mig en ny vinterjacka i skinn för 80.- tjock och härlig. Den tog jag på när jag for hem och då kände jag inte av vinden det minsta. Hittade även ett par täckbyxor för 100.- som passade perfekt, så nu är jag redo för vintern. Inte själsligt, men kroppsligt. Jag fick tillbaka en hel del pengar från KFM, men just nu är jag så djävla snål att jag har hänglås på börsen. Det kommer sämre tider är jag helt övertygad om. Då måste jag snåla så det är lika bra att börja nu utan pardon.
Idag ska jag besöka vårdcentralen i Öjebyn, där de inte sett till mig sedan november 2012?
– Vad är det frågan om?
Jag var där och spolade ur katetern för 3 veckor sedan. Plus alla andra gånger jag har varit där. Det är som om jag inte finns i verkligheten. Jag är hela tiden någon annans bord och den där ”någon annan” har varken jag eller ”någon annan” sett röken av! Datasystem i all ära, men det är något som är generalfel i journalsystemet! Inget uppdateras utom de riktiga sjukjournalerna.
– Tror jag i alla fall!
Jag ska beställa en journalutskrift så får jag ett bevis på mina misstankar. Det här är inte friskt.
Hasse från länsservice (NLL) var och hämtade min XLT (manuella) idag för laseruppmätning och kom tillbaka med den två timmar senare. Den är sned i ramen med cirka 4 mm och romboid i formen. Det här skulle egentligen City Buss ha betalat för. Orsaken har jag skrivit om tidigare då det var ”chaffisen” som inte neg bussen när jag skulle rulla av hemma.
Nu har jag inget mer att skriva om idag utan nu ska jag laga mat och vila lite grand.
Och mina vänner: Livet går vidare som tidigare…
/Ulf
Nu till livets väsentligheter!
– Varför lever vi och kämpar på?
Jag gör det för att jag vill och känner att jag inte har riktigt levt färdigt ännu. Många däremot i min sits har i stället gett upp och sitter bara och väntar på döden.
– Jag väntar inte, för jag har inte tid att dö! I alla fall inte här och nu!
Nog för att jag är mycket medveten om liemannens existens, men han behöver inte komma just nu. Så jag lever vidare och slåss mot drakar och demoner. Det vill säga mot staten och diverse myndigheter. Jag tänker inte förändra världen med det jag skriver här men jag måste ha ett ställe där jag får pysa ur mig lite så det inte blir övertryck.
Egentligen så är jag ganska tillfreds med livet i det stora hela. Lite missnöje får man såklart räkna med men det ingår i kalkylen. Det är bara när det blir för mycket som det jäser över. Nu ikväll så fick jag ett sockersug och då brukar folk gå och köpa smågodis.
– Inte jag!
– Jag bakar i stället något väldigt onyttigt och gott.
Där stämmer jag in på en av karaktärerna i Hagmans Konditori (After Shave & Galenskaparna) där han kan alla ingredienser och förhållanden. Smör, ägg, mandelmassa, mjöl, nötter och lite socker. Det kan man göra mycket gott av. Jag har efter många år lärt mig att göra en mazarinbotten som man kan fylla med det mesta. Det tog ungefär 30 år att lära sig det. Men ohh så gott och onyttigt.
Igår var jag ute en sväng och köpte mig en ny vinterjacka i skinn för 80.- tjock och härlig. Den tog jag på när jag for hem och då kände jag inte av vinden det minsta. Hittade även ett par täckbyxor för 100.- som passade perfekt, så nu är jag redo för vintern. Inte själsligt, men kroppsligt. Jag fick tillbaka en hel del pengar från KFM, men just nu är jag så djävla snål att jag har hänglås på börsen. Det kommer sämre tider är jag helt övertygad om. Då måste jag snåla så det är lika bra att börja nu utan pardon.
Idag ska jag besöka vårdcentralen i Öjebyn, där de inte sett till mig sedan november 2012?
– Vad är det frågan om?
Jag var där och spolade ur katetern för 3 veckor sedan. Plus alla andra gånger jag har varit där. Det är som om jag inte finns i verkligheten. Jag är hela tiden någon annans bord och den där ”någon annan” har varken jag eller ”någon annan” sett röken av! Datasystem i all ära, men det är något som är generalfel i journalsystemet! Inget uppdateras utom de riktiga sjukjournalerna.
– Tror jag i alla fall!
Jag ska beställa en journalutskrift så får jag ett bevis på mina misstankar. Det här är inte friskt.
Hasse från länsservice (NLL) var och hämtade min XLT (manuella) idag för laseruppmätning och kom tillbaka med den två timmar senare. Den är sned i ramen med cirka 4 mm och romboid i formen. Det här skulle egentligen City Buss ha betalat för. Orsaken har jag skrivit om tidigare då det var ”chaffisen” som inte neg bussen när jag skulle rulla av hemma.
Nu har jag inget mer att skriva om idag utan nu ska jag laga mat och vila lite grand.
Och mina vänner: Livet går vidare som tidigare…
/Ulf