Några korta rader!
Jag ”är” fortfarande och kommer att försöka hålla mig där. Inte på livets solsida, utan snarare i skuggan av mitt forna jag. Men jag är fortfarande! Där kommer jag bli så länge det behövs. Det har mycket sakta vänt lite till det positiva och när jag satte ut några mediciner så mår jag plötsligt lite bättre.
– Vad håller våra läkare på med egentligen?
– Är dem på väg att sakta men säkert förgifta oss?
Jag får lite av den känslan i maggropen när jag tittar på mitt eget ”fall”. Alla sätter in något nytt och det verkar ske i taktiken ”pinka in sitt eget revir”. Är jag då den ultimata försöksplatsen eller söker dem bara bekräftelse för sina egna teorier?
Jag träffade en doktor i förra veckan som sa något jag inte glömmer i första taget! Under besöket så började jag att ”ulka” och det ordentligt. Då börjar han att ställa frågor och kommer så slutligen med det inofficiella rådet att börja sätta ut mediciner på egen hand. Han hade själv liknande erfarenheter och hade gjort likadant. Jag provade hans inofficiella metod och helt plötsligt efter några dagar så var mina problem borta och jag började återhämta mig.
Där ställdes jag nu inför en helt ny typ av frågor. Ska varje doktor ha sin lilla del av min medicinering? Eller törs de inte göra något av rädsla för att trampa varandra på tårna? Det här är en ganska intressant frågeställning och jag får se vad den leder till!
Nu är det slut på status av idag och filmsängen väntar på mig. Vi höres!
/Ulf
– Vad håller våra läkare på med egentligen?
– Är dem på väg att sakta men säkert förgifta oss?
Jag får lite av den känslan i maggropen när jag tittar på mitt eget ”fall”. Alla sätter in något nytt och det verkar ske i taktiken ”pinka in sitt eget revir”. Är jag då den ultimata försöksplatsen eller söker dem bara bekräftelse för sina egna teorier?
Jag träffade en doktor i förra veckan som sa något jag inte glömmer i första taget! Under besöket så började jag att ”ulka” och det ordentligt. Då börjar han att ställa frågor och kommer så slutligen med det inofficiella rådet att börja sätta ut mediciner på egen hand. Han hade själv liknande erfarenheter och hade gjort likadant. Jag provade hans inofficiella metod och helt plötsligt efter några dagar så var mina problem borta och jag började återhämta mig.
Där ställdes jag nu inför en helt ny typ av frågor. Ska varje doktor ha sin lilla del av min medicinering? Eller törs de inte göra något av rädsla för att trampa varandra på tårna? Det här är en ganska intressant frågeställning och jag får se vad den leder till!
Nu är det slut på status av idag och filmsängen väntar på mig. Vi höres!
/Ulf