Nu var det dags igen!

Lugnt och mår ganska bra efter kvällsmaten. Sockret ligger på 14,3 vid 18:48. 30 minuter senare efter att jag slumrat till ett slag vaknar jag som ett torrt asplöv i vinden. Skakar och vibrerar och rasar nästan på toa. Sjöblöt i svett när sköterskan kommer in. Hämtar sockermätaren direkt och den visar 3,1 mmol. Direkt farligt och en kraftig känning med andra ord.

–Hur kunde det här hända?
Här är min stora gåta de inte kan svara på. Jag som hade tänkt få komma hem i morgon, men det ser inte så ljust ut just nu. Detta behövde jag inte. Men det kanske ger en fingervisning om mitt stora problem när jag är hemma. Det är detta som gör att jag spårar ur. Om jag normalt ligger högt så blir fallet inte så våldsamt, men om jag ligger lågt blir det rent av farligt för liv och hälsa. I alla fall så en timma senare är jag uppe på 19,8 mmol igen och mår bättre, men påtagligt matt och slut.

Summering blir. Ytterligare en resa i sockerlagens värld. Nu är det morgon igen och jag har just vaknat. Trött och tagen av gårdagens händelser. Mitt socker visar 14,6 mmol så jag mår inte direkt dåligt. Det har varit mycket toaspringande i natt, men jag har klarat mig själv och sängen från missöden. Det känns i alla fall bra! När maden har jobbat och mullrat då har jag börjat ta en kopp buljong. Det lindrar och värmer lite grand.

Nu till något helt annat. Jag har fått några brev där man ondgjort sig över hur jag skriver och är detaljerad. Jag har svarat som jag gör här!
–Jag skriver om det jag upplert och är med om!
Passar det inte så låt bli och läs. Jag förvanskar inget utan allt är självupplevt ”Här och nu”. Det är den krassa verkligheten ur mitt perspektiv.

Vid spakarna denna morgon.

Ulf