Wimans tankar.blogg.se

Nu har jag gjort upp med mitt gamla liv och slängt alla Ågren och gamla surdegar överbord. Jag har rensat och släppt allt gammalt och surt för att börja om på ny kula. Men ingen lättnadskänsla infinner sig utan bara en enda stor tomhet.
– Livet har blivit fattigt på det mesta!
– Men okej, jag har valt själv och läst på en hel del.
Omstarter ska vara bra och att rensa upp i det förflutna. Fimpa alla löst hängande trådar och börja om.
– Varför är jag då så tom inombords?
Jag har inga direkta tvång att ta hänsyn till annat än passa tider i sjukvården och försöka vårda min kropp på rätt sätt. Kosten ändrade jag för ganska länge sedan och mår väl skapligt efter det. Alkoholkonsumtionen är mikroskopisk förutom lättöl för att hålla pinkeriet igång. Min enda nackdel är att jag inte får ha mer än 1 minut till en toalett! Det kan vara en stor nackdel ibland och inkräkta på min frihet och mitt oberoende.
– Men vad göra?

 

Det är inte mitt ansvar att det gick lite fel för ett och halvt år sedan. Ansvaret för det lägger jag helt över på vården. Epiduralbedövningen blev bestående till en viss del och finns fortfarande kvar. Sedan blev det lite mer komplicerat i samband med händelserna i somras. Men jag har lärt mig att leva med det hela.

 

Jag har städat mina kontaktlistor i samband med inköpet av en ny telefon. Efter det har den helt slutat ringa. Det kan kännas lite ödsligt ibland, men det är smällar man får ta. Skrivandet har också fått ta en hel del stryk och blivit minimerat. Kreativiteten och lusten försvann i samma fart som jag startade om livet.
– Nu har jag fattat vad som väntar mig!
– Den totalitära ensamheten!
Det blir som en övergång till att bli en eremit. Som tur är har jag i alla fall mina goda grannar att tillgå som en liten social kontakt. I övrigt så är det helt tomt. Vissa får tycka att jag har trampat dem på tårna, men det bjuder jag på!

 

Jag är inte speciellt sugen på att ha några besök heller om jag inte har nystädat. Jag har fullt upp med att ta hand om mig själv. Att sköta hygien och liknande tar faktiskt enormt mycket tid om det ska bli bra och resten av tiden går till att laga mat och sköta lite kommunikation via dator. Jag försöker även att sova/vila så mycket som möjligt men törs inte slappna av helt och sova tungt för då vet jag resultatet på förhand.

 

Nu lät jag väldigt uppgiven och trist! Det kan nog stämma rätt bra för det är så jag känner mig just nu. Jag har inte tappat livslusten utan känner mig bara uppgiven och förbrukad. Som en bonus så fick jag en ögongrumling förra veckan med s.k. Floaters i synfältet. Tur att jag ska på ögon i morgon så jag får se om det finns något att göra.

 

Mina sociala media som Facebook och Kalimera har jag numera nästan totalt avvecklat. Det kan hända att jag läser något lite ibland, men det är samma saker som hela tiden tuggas om. Jag håller till och med på att skrota Skype. Nyheterna är det inte mycket bättre med för den delen. Det är bara elände och nya flyktingar hela tiden plus att vi håller på att bli islamiserade fullständigt. Den senaste dumheten jag hörde och läste om är att man vill förbjuda julfirandet för att det stör islamisterna. Där blir jag ledsen, för vi har låtit dem komma hit och vi har öppnat våra dörrar. Som ett resultat så vill de fullständigt ta över då deras Gud är den enda rätta.
– Har jag bett dem att komma hit och införa Allah som den ende rätta?
– Skrota ner kristendomen totalt för vi har helt fel i vår trosuppfattning!
Då känner jag mig helt plötsligt inte så svensk längre oavsett vad Reinfeldt och hans kompani säger.
– Jag känner mig i det närmaste som en främling i mitt eget land!
Faktum är att jag kände mig mer välkommen på Kreta än vad jag gör här i Öjebyn.

 

Tangentbordsterrorist: /Ulf