Ska man då skriva något?
Inför det nya året som kommer så har jag lite energibrist! Men skam den som ger sig. Jag kommer igen på nytt utan påse på benet och vid gott mod så anammar jag 2014 på dess bästa. Jag har inga större förhoppningar om något bättre utan är nöjd om det fortsätter som det börjat.
Är vid liv och har inte hälsan med mig, men spelar roll! Livet är allt för skört och bräckligt för att lägga vikt vid småsaker. En dag, ett liv.
– Vad är det för skillnad?
Jo om jag lever ett liv så existerar jag och kan glädjas fullt ut. Men jag kan även sitta still och fördjupa mig i mina känslor och tycka synd om mig själv.
– Jag tycker mycket synd om mig själv!
Så mycket att jag skiter i det hela.
– Vem fan ska tycka synd om mig?
– Ingen, hoppas jag!
Det är inget synd om mig. Jag klarar mig själv och är stolt för det. Vad jag saknar är att någon kommer en gång per dygn och kollar på om jag lever eller inte. Där har vi nog en miss i hemtjänsten! Det behövs en kontroll av personstatus en gång per dygn.
Då måste man ha speciella behov enligt deras normer. Jag har inga speciella behov utan klarar mig själv ganska bra. Då faller jag utanför normen.
– Men vem fan har skrivit dessa normer?
Knappast någon som har eller känner behovet av denna lilla sociala kontakt.
– Är det ekonomin som styr även här?
Det ekonomiska har tagit över rollen även här! Nu får det vara nog med alla sparbeting och vi måste se till vad vi människor behöver.
Vi kan vara ett drömland för många här i världen, men vi måste också uppfylla våra vanliga medmänskliga krav på omvårdnad. Inte bara vara ett land i fjärran för alla som drömmer om att få komma hit.
Detta är de sista raderna från år 2013 och jag hoppas att vi går in i 2014 med lite bättre tankar.
/Ulf
Är vid liv och har inte hälsan med mig, men spelar roll! Livet är allt för skört och bräckligt för att lägga vikt vid småsaker. En dag, ett liv.
– Vad är det för skillnad?
Jo om jag lever ett liv så existerar jag och kan glädjas fullt ut. Men jag kan även sitta still och fördjupa mig i mina känslor och tycka synd om mig själv.
– Jag tycker mycket synd om mig själv!
Så mycket att jag skiter i det hela.
– Vem fan ska tycka synd om mig?
– Ingen, hoppas jag!
Det är inget synd om mig. Jag klarar mig själv och är stolt för det. Vad jag saknar är att någon kommer en gång per dygn och kollar på om jag lever eller inte. Där har vi nog en miss i hemtjänsten! Det behövs en kontroll av personstatus en gång per dygn.
Då måste man ha speciella behov enligt deras normer. Jag har inga speciella behov utan klarar mig själv ganska bra. Då faller jag utanför normen.
– Men vem fan har skrivit dessa normer?
Knappast någon som har eller känner behovet av denna lilla sociala kontakt.
– Är det ekonomin som styr även här?
Det ekonomiska har tagit över rollen även här! Nu får det vara nog med alla sparbeting och vi måste se till vad vi människor behöver.
Vi kan vara ett drömland för många här i världen, men vi måste också uppfylla våra vanliga medmänskliga krav på omvårdnad. Inte bara vara ett land i fjärran för alla som drömmer om att få komma hit.
Detta är de sista raderna från år 2013 och jag hoppas att vi går in i 2014 med lite bättre tankar.
/Ulf