Tji fick jag!
Jag har hunnit med att träffa kirurgen från Sunderbyn och även en kvinnlig narkosläkare. Det var många frågetecken som rätades ut. Operationen sker med titthålsteknik för att göra så litet ingrepp som möjligt. Skulle det inte fungera bra så öppnar de som vanligt utan att väcka mig och fråga om lov. Den sista jag ska få träffa är Stomisköterskan i Sunderbyn för att se och känna på påsarna sant bestämma vilken typ jag vill ha. Jag blev intervjuvad under eftermiddagen idag om mina tidigare sjukdomar och operationer. Det var två fulla papper att fylla i. Detta gjordes av sköterskan här på avdelningen. Så egentligen skulle de kunna operera i morgon om de ville.
Det som är synd är att jag kommer inte att kunna bada i havet något mer om jag harförstått rätt. Nu har väl det inte den högsta prioriteten utan att leva ett någorlunda normalt liv går före. Jag hoppa i alla fall att detta är den ultimata lösningen för mig. Operationen kommer troligen att utföras under juni eller juli. Då är det i alla fall varmt ute så man inte behöver ha så mycket kläder under läkningsprocessen.
Till dig som läser så hoppas jag att du förstått att jag har bestämt mig. Jag har inte levt färdigt ännu utan har en massa kvar att göra. Sen är det upp till Gud vår fader att bevilja detta. Nä, jag är inte religiös, men jag tror på en större makt! Det var nog tur att jag slutade att röka i samband med Sunderbyn förra året. Att ta en snus är mer accepterat hos vården. Det tog över ett halvår att vädra ut hemma och få in friskheten. Jag får nog tacka de två äldre herrarna jag träffade som hade KOL. För mig var det avgörande i beslutet.
Nu hade i alla fall hemtjänsten inte hunnit med. De kan först ställa upp på måndag eftermiddag tidigast. Det är lite krig mellan socialförvaltningen och hemtjänsten här I i kommunen. Det jag inte visste är att hemtjänsten debiterar 400.- i timmen och kommunen subventionerar mellanskillnaden ner till 180.- i timmen som jag betalar för servicen. Sedan är hemtjänsten väldigt principstyrd. Det minsta de kan tänka sig i insats är 15 minuter för att exempelvis bryta förseglingen på mina kanyler.
Då blir det väldigt dyrt i längden. 45 minuter per vecka ger 3 timmar i månaden Á 180.-. Jag måste nog skaffa mig verktyg i stället. Två stycken små polygriper till att börja med. Sedan vill jag ha en Stirextång och sax, därefter en gaffel en kniv och en sked med tjockt grepp så jag kan hålla ordentligt när jag äter. Det är det jag måste fixa direkt när jag kommer hem. Det har visst öppnat en ny butik i stan som säljer hjälpmedel. Den kräver ett besök.
Därefter måste jag ta ut 2 st. nya nycklar på PiteBo för 500.- per styck. Där rök det en tusenlapp extra i onödan. Men jag måste faktiskt ha trygghetslarmet. Det är för hjälp nattetid då det har händer olyckor eller krånglar. Det är även en trygghet om jag är på väg att tuppa av eller mår konstigt som när det är dags att åka in.
Hoppas att mina AFA-pengar kommer till påsk. De betalar bara ut en gång per år så det kommer en klumpsumma på ungefär 8500.- och den kommer mycket väl till pass just nu. Att vara sjuk och förändra lite hemma är inte gratis direkt. KFM är obevekliga i det fallet. Allt ska tas från ”disponibla medel” ord och inga visor. Det är därför jag inte får en insulinpump. Den kräver teststickor för 3200.- i månaden och de anser att det inte är livsviktigt utan ren lyx då jag har insulinsprutor. Att jag sedan har ett väldigt svårreglerat socker tar de ingen hänsyn till.
Jag har redan tillräckligt och för mycket enligt Anette Johansson som är ekonomisk utredare på KFM. Jag får ju behålla mitt handikappbidrag, men det får de inte röra enligt lagen, men de räknar med det i alla fall. Det gör att på pappret har jag en hyfsad inkomst men då får man inte glömma att jag betalar för hemtjänsten upp till maxbeloppet samt färdtjänsten. Plus att jag får reparera moppen för egna pengar om den går sönder. Även däck till rullstolen får jag betala själv. Så nog vill det till att ingenting går sönder eller krånglar på annat sätt. Jag får en hel del tillbaka på skatten i år, men det går direkt till KFM så de pengarna ser jag inte röken av. Allt är gamla saker från LW Ljud & Bild.
Mitt matkonto är även det relativt högt. Då köper jag inte oxfilé eller liknande saker utan bara vanlig ordinär mat. Däremot vill jag ha hög kvalité på det jag ska äta plus att det går mycket grönsaker i mitt hushåll. Det är säkert sviter efter åren jag tillbringat på Kreta. Där gick jag alltid på torsdagsmarknaden i Nea Xora och köpte grönsaker och ost. Den ostbilen kände man lukten av på lång väg.
Detta blev ett långt inlägg men jag kände för att berätta och utveckla mig lite. Jag tycker att det är roligt att berätta och som sagt så händer det saker runt mig hela tiden. Kanske inte livsomstörtande för er, men för mig kan det vara viktiga saker. Även livsavgörande i vissa fall. När jag skrev mina böcker hade jag två mål. Dels att bearbeta min sorg samt att ge lite fingervisning om hur det är att flytta till ett främmande land. Det blev som sagt en liten kulturchock men den var lärorik. Så idag skulle jag inte göra samma misstag plus att jag skulle se till att ha mer pengar med mig.
Nog för att jag har äventyrat färdigt utomlands och får leva på mina minnen. Men jag har många minnen, både bra och dåliga. De dåliga förtränger jag så gott det går. Nu koncentrerar jag mig på att leva i nuet här i Sverige samt må så bra det går.
Ulf (som kanske får åka hem på måndag)