Livstecken!
På tisdagen förra veckan kom så äntligen min Sony förstärkare. Döm om min besvikelse när den var tyst på bakre kanalerna. Det var bara att göra en felanmälan och skicka den i retur. Ytterligare väntan så det står härliga till. Den ska ner till ett centrallager i Frankrike för utbyte.
Nu i måndags kom mina högtalare och jag jobbade en halv dag med att packa upp och montera. Det tar dubbelt så lång tid när man sitter i rulle! På plats så skulle det provas så jag var tvungen att koppla in min gamla förstärkare.
– Wow, vilket ljud!
Jag är förvånad och glatt överraskad hur väl systemet låter. Som gammal i gården när det gäller Audio Pro blev jag glatt överraskad.
– Detta var ett fynd!
Nu ska jag inte tråka ut er med en massa superlativer utan jag säger bara BRA! Och detta ska komma från Audio Pro mannen sedan 70-talet.
Vidare i kråksången så händer det lite annat. I fredags var det så dags för mig att få en sjuhelvetes värk i det kvarvarande benet plus att min vad svullnade upp till tredubbel storlek. Jag hade problem att stödja på benet när jag skulle på dass. Samtidigt började det klia över hela kroppen och jag fick en släng av feber. Ett snabbt besök under måndagen på VC i Öjebyn bekräftade mina misstankar. Rosfeber igen! En ny penicillinkur under 10 dagar så ska väl det vara löst.
Just nu är jag trött på allt vad sjukdomar heter och vill inte ha något mer. Men livet verkar skita i vad jag tycker och ger mig en viss tilldelning i alla fall. Nu går det att leva med ”rosfeber” men det är inget behagligt. Värk och feber är en kombination som inte passar så bra ihop. Nu tar jag det väldigt lugnt och ligger i sängen för att vila mitt ömma ben och vänta in att penicillinet börjar verka. Jag har fortfarande inte gett upp och gett efter. Det här är bara ett hinder på vägen.
Det var allt för den här gången.
/Ulf