Wimans tankar.blogg.se

Efter att ha provkört en sockerkoma för 4 veckor sedan är det så dags att komma till sans igen och återuppta mitt skrivande. Det är inget bra med koma, men det ger en bra chans att komma till eftertanke. Livet är så skört så skört. Det behövs inte så mycket för att du ska inse detta. Jag är glad och tacksam för varje ny dag jag får till skänks. Absolut inget att ta för givet!

 

Hur djupt ner ska man behöva färdas för att inse detta. Att ligga i sin säng hemma och inte kunna meddela sig med omvärlden är ett gissel som jag inte vill uppleva igen! Jag ville prata, men kunde inte för det kom inga ord ur strupen på mig utom ett och annat gurgel. Det är vad jag kallar hjälplös. Att sedan hemtjänsten inte fattade detta är en gåta. Jag låg i sängen och försökte prata, men det kom inga ord. Hemhjälpen fattade ingenting utan knogade på som vanligt. Vid slutet då han kom tillbaka med den torra tvätten och ringde till sin chef och frågade om han kunde gå vidare till nästa så slogs det larm och firmabilen kom och hämtade mig. Sockerlösning via iv och snabb färd till lassa och sedan var jag i vården igen.

 

Tur i oturen! Hade han gått vidare då utan åtgärd så hade jag inte skrivit det här. Så gränserna är små ibland. Dock ger det en liten tankeställare om hur det är med hemtjänstens kompetens ibland. Om jag inte är kontaktbar kl 7 på morgonen så är det uppenbarligen något fel! Då borde det ha utlöst en reaktion av något slag, inte 4 timmar senare! Nu hade jag tur och allt gick bra denna gång.
– Men vad händer nästa gång?
–Har jag samma tur igen?
–Eller är det min tid nästa gång?
Den som lever får se. Detta är orsaken till att jag har varit tyst ett tag. Det tar tid att hämta sig varje gång och det tar längre och längre tid för varje gång.

 

Jag vet inte om jag lever på övertid, men det är frågan jag inte törs ställa. Jag tappade mina glasögon i denna sista händelse så det blir ett djupt hål i börsen till nästa gång. Ärligt tala så är jag ganska trött på prövningar just nu och hoppas att livet kan flyta på under sommaren utan några flera avbrott. Jag börjar bli rätt less.
–Men det kanske så här det ska vara i livets slutskede?
Det värsta är att jag inte känner det som livet slut utan vill ha en period av lugn och ro. Tids nog är min stund kommen!
–Men inte just nu!
Det enda jag känner är att krafterna tryter och att kämparglöden minskar.
–Vad göra åt detta?
–Nya friska tag?
–Ja, om jag orkar!
Jag har en gräns jag med och vi är djävligt nära den just nu. Människan klarar av många motgångar, men det får vara någon måtta på det hela! Vi orkar inte hur mycket som helst. Speciellt inte om du inte får en chans att vara lite frisk i mellan perioderna.

 

 Jag kanske låter lite pessimistisk just för tillfället, men så känner jag för tillfället. Jag skickade in papper till KFM om att jag behövde nya glasögon, men de är inte av samma åsikt. Det är tydligen inte något ”man” behöver. Livet går vidare med eller utan glas! Det är bara för mig att prioritera om mina utgifter. Varför gör man då vissa saker som att sluta röka till exempel. Jo, det har med den allmänna hälsan att göra och det leder inte någon vart.
–Men vem tackar dig förutom din kropp?
Jag tog beslutet för nästan ett år sedan och det har inte gått någon nöd på mig. Det är inget jag behöver utan det är bara en dålig ovana. Det luktar illa och kostar pengar. Så direkt är det två vinstlotter jag får. Abstinensen går att hantera med viljan utan plåster eller substitut. Kaffedrickandet minskade i samma takt. Tyvärr så ökade sötsuget, men det är bara att stå emot!

 

Fördelen med det sista besöket på PÄS är att jag fick riktiga sömntabletter utskrivna och inte några sockerpiller. Plus att jag nu får morfin mot mina smärtor. Det är en behaglig lindring. Nu ska jag inte surra mer för den här gången utan detta får räcka. Jag är just nu tillbaka efter att ha varit hos Daniel, min optiker och provat ut nya glasögon. Det är femsiffrigt vi pratar om! Den fördyrande faktorn är prismorna jag behöver i glasen. Allt för att jag ska slippa dubbelseendet. Det är bara att ta vanliga glas och när du behöver prismor så är det dubbla priset.

 

Som en slutkommentar. Ni som är mina vänner eller påstår sig vara det. Det är inget farligt att ringa till mig och prata skit en stund. Jag uppskattar sådant då det gör att jag känner mig i matchen igen.

 

/Ulf