Wimans tankar.blogg.se

Nu har jag infört ett nytt begrepp ”Funktionsminimum”! Kronofogden har etablerat ”Existensminimum” och även detta nya som jag har döpt om till ”Funktionsminimum”.

Att leva ett liv på existensminimum är tufft, men det går. Tro mig för jag har gjort det i 6 års tid. Men när man sedan lägger till det som jag kallar för funktionsminimum då blir det värre för att inte säga rent för djävligt! När man som i mitt fall behöver en viss hjälp i vardagen och diverse hjälpmedel för att kunna föra ett drägligt liv och någon i statens och fordringsägarnas intresse lägger sig i och begränsar det hela. Då är det lätt att man surnar till.

KFM’s åsikter om hur jag ska leva mitt liv kan snarast liknas vid att sitta internerad. Jag har inga behov av att komma ut då jag inte har något jobb. Då ska jag hålla mig hemma och inte kosta några pengar. Behöver jag ha hjälp att handla och utföra små ärenden så får jag förlita mig på omgivningens välvilja. Det är tydligen inte en rättighet att få gå/åka och handla själv! Det är en bonus! Om jag nu ska hårddra det hela så behöver jag ta färdtjänsten till affären när jag ska handla.

Nu har jag löst det på ett annat sätt och det passar inte KFM. Jag har blivit för rörlig och har skapat mig ett aktivt och socialt liv. Detta i stället för att sitta och begrunda mina skulder och lida för att jag inte har kunnat betala efter konkursen 1984. Min x-fru Britt fick skuldsanering för sex år sedan och det troligen för att hon hade hand om barnen. Jag blev nekad då min skuldsituation var för rörig och diffus.
– Är det inte det som är meningen med en skuldsanering?
Att just reda upp alla skulder och rensa ut. Nu har inkassoföretagen lärt sig att krångla och mörka vissa skulder för att en skuldsanering inte ska kunna beviljas.

Den ultimata situationen är när KFM kan utmäta så mycket så att räntorna hela tiden betalas men kapitalskulden aldrig hotas eller amorteras av. En mjölkkossa in i evigheten. Självklart så mörkar de i den situationen för att kunna dra ut på det hela så länge som möjligt. Att det sedan ska gå till ytterligheter och nekade hjälpmedel för att jag ska sitta där jag sitter då har det gått för långt. Vården vill inte ta hand om mig för att jag är för frisk och vill ta hand om mig själv. Samma sak med hemsjukvården. Där är jag alldeles för oberoende och har enligt deras utredningar tillräckligt med pengar för att kunna lösa mina problem. Att sedan KFM säger stopp tar man ingen hänsyn till. Jag har på pappret alla möjligheter. Samma sak händer på Soc. Jag har alldeles för bra ekonomi. Tyvärr så har jag själv inte upptäckt det ännu.

Jag får hela tiden skriva och begära undantag och anstånd från utmätningen. Som nu när jag behöver nya hjul inför vintern och jag behöver även en ny bäddmadrass med så kallat hygienöverdrag. Min gamla är lite fläckig och luktar inte så fräscht längre. Den är tvättad många gånger men det har läckt igenom till skumkärnan och det går inte att tvätta bort. Sedan så har inte hemtjänsten tid att lägga i madrassen i fodralet utan då tar man fram saxen och klipper ner skummadrassen så den snabbt passar in i överdraget. Med resultat att det hänger löst runt omkring och det går inte att bädda med draglakan så att de sitter kvar.

Det här är saker som jag bara ska acceptera och gilla läget för. Nu gör jag inte det utan ställer mig på tvärsan och protesterar våldsamt. Ska det fortsätta på det här sättet så kan de lika gärna låsa in mig. Nu har jag inte erfarenheten, men jag tror att det är så här att sitta ”inne”. Tack och lov så får jag fortfarande laga min egen mat och vistas i köket. Jag har även rätt att bära kniv i köket än så länge. Meningen kanske ändå är att jag ska gå över och köpa min mat på Öjagården. Då får samhället och kommunen alla mina resurser och jag har inget kvar för eget behov. Tillägga ska även att jag fortfarande får röra mig fritt i samhället än så länge. Men det är väl bara en tidsfråga?

En sak som slår mig just nu vid närmare eftertanke.
– Jag kanske inte har några behov?
Tydligen inte om man ska referera till vad KFM anser. Jag ska verkligen få digna under skuldbördan! Att jag sedan under dessa sex år betalat tillbaka 350 000 tar man ingen hänsyn till. Du uppmuntras till att driva och skapa företag, men gör du sedan något fel så ska du straffas livet ut! Nu har jag öst ur mig skit ett tag men jag behöver få pysa lite i min säkerhetsventil. Risken är stor att det annars kokar över eller exploderar. Du kan pressa en människa till en viss gräns, men sedan går det inte längre utan det händer något.

Det som hela tiden glöms bort är att hjälpmedel går sönder som t.ex. min griptång. Den gick av på mitten och går inte att laga. En ny betingar 475.- i inköp och det ska tas av disponibla medel. Jag skulle behöva gå till tandläkaren och det ska också tas från disponibla medel. Det håller inte då de disponibla medlen inte räcker till. Då får du ta av matpengarna svarar KFM. Vilka matpengar? De är redan intecknade för nästa månad då jag är diabetiker och behöver äta på ett lite speciellt sätt. Det finns inget utrymme för extra kostnader. När jag handlat mat och köpt mitt busskort samt betalat räkningar så finns det inga pengar kvar att disponera. Ska jag då skippa att handla mat så att jag blir sjuk igen och får hamna i vården. Vården som inte vill ha mig för att jag är för frisk och har god ekonomi! Detta är helt och klart ett moment 22 situation.

Jag har idag full pott i frikort på Apoteket och i vården. Fria sjukresor har jag också kommit upp till men alla dessa har en egen miniminivå som jag själv måste komma upp till. Den ingår inte i existensminimum. Det är därför jag har myntat det nya begreppet funktionsminimum! Är det här något jag har rätt till? Enligt socialtjänstlagen så är det mina rättigheter, men enligt KFM så är det bara ett försök att skaffa mig extra förmåner framför andra. Det är som en representant för KFM sa till mig.
– Du ska inte tro att du åker i någon gräddfil bara för att du sitter i rullstol.
– Var får man den människosynen ifrån?
Frågan är lite varför man blir kronofogde. Finns det ett undertryckt behov av att djävlas med andra människor? Eller är det ett uttryck för makt? KFM är verkligen kapitalets representant och i mina ögon knappast en seriös myndighet. Det har blivit värre sedan regeringsskiftet och kommer säker att bli ännu mera. Vi ska jobba och erhålla jobbskatteavdrag. Först då är vi fullblodiga samhällsmedborgare. Absolut inte ha några skulder för då är vi parasiter som förorenar deras rena samhälle. Sedan så ska vi ta hand om resten av världen och ösa över dem våra normer för hur samhället ska se ut. Jobba behövs inte för det gör ”andra” åt dig. Du har bara rättigheter i Sverige och absolut inga skyldigheter. Om du sedan kommer från ”stampat jordgolv” så tas det ingen hänsyn till det utan du ska inlemmas i det svenska samhället, punkt slut. Alla resurser jag kämpar för att få och slåss för att få behålla öser man över dig även om du inte förstår vad du behöver det till.

Jag är bara det där lilla arbetsmyran som har gnetat och kämpat för att detta ska bli till. Nu för tiden är jag förbrukad och har inget mer att ge. Sedan så har jag inte vett nog att gå och dö snabbt så jag inte kostar något extra för samhället att ta hand om. Nu går det ju med hjälp av regler och snårigheter sakta men säkert ändå att ta kål på myran. Får man bara hålla på tillräckligt länge så ger myran upp till slut och ger efter och går och självdör någonstans. Det här är lite greklandssyndrom fast ur en annan vinkel.

I morgon är det pension och då lättar trycket en liten stund och jag blir för ett kort tag stadd i kassan igen. Men glädjen tar snabbt slut och det är mycket månad kvar i slutet av börsen… Detta blev lite rörigt skrivet men det bara forsar ur mig just nu och då är det inte så lätt att hålla tråden.

Nu tar jag rast och vila för resten av dagen och ska ut och handla en liter mjölk.

/Ulf