Wimans tankar.blogg.se

Nu ska jag delge er ett utdrag ur en liten rapport från ett arbete om filmikonen ”Kurt Wallander” skapad av Henning Mankell. Det här är ett uppdragsarbete som är beställt av en organisation inom filmbranschen i Sverige om att skapa en ”ikon”.

Varför jag blev tillfrågad kan nog bero på att jag har läst dramaturgi 20p på högskolan och har en del åsikter som både gillas och ogillas. Film har för mig varit en hobby sedan mitten på sjuttiotalet och har numera blivit en besatthet. Jag har medverkat i några filmer och har även erfarenhet från hur man skapar film. De roligaste episoderna är från min medverkan i den okända ”El Greco” och min vänskap med Yannis Smaragdis vilken är en framstående regissör idag. Detta gav mig ett lyft inom filmens värld och en insikt i att skapa drömmar.

Det finns inga pengar att tjäna i den här världen om man inte slår igenom och blir en ikon för andra. Alla vi andra är bara statister i en dålig såpa och hankar oss fram med livets nödtorft som högsta mål. Jag kan inte berätta om mina källor, men jag. har pratat med Henning och erhållit en del av hans tankar. Därefter har jag sett hela serien med Rolf Lassgård och Krister Henriksson. Totalt 41 filmer plus de engelska delarna med Kenneth Branagh.

Detta är ett fenomen bara det. Att en bokserie om en fiktiv person kan skapa sådan personkult! Liknar fenomenet om morden i Midsomer från den engelska serien. Tilläggas bör att jag har även läst bokserien som är underlaget till filmerna. Jag har även läst om Beck av Sjövall-Wahlöö. När jag pratar om Wallander så är det Rolf Lassgård jag personifierar för han är min Wallanderikon. Krister H är bara ett lyckat försök att mjölka kossan en gång till.

Den första filmatiseringen ”Mördare utan ansikte” inleds med en slakt av två människor som ska utredas av en fiktiv polis i ett sömnigt Ystad. Han (Wallander) är en människa av kött och blod med alla de fel och brister vi alla har. Han är nyseparerad och har dålig kontakt med sin familj inklusive sin levande far. Han älskar fortfarande sin hustru och undrar vad som gick fel egentligen. Ett försök till försoning från hans sida resulterar i att han inser att han är ett förbrukat kapitel och livet går vidare.

Dagen efter kör han bil i berusat tillstånd och klarar sig tack vare två medlidande kollegor. Han blir skadad i en brand och är lite rörelsehindrad. Samtidigt så tas detta med vår nuvarande flyktingpolitik upp med svängningar åt SD-tankar och det stämmer ganska bra in på dagens situation. Det finns en groende rasism under ytan i det lilla samhället. Vilket även det motsvarar dagens situation. Detta försökte jag ta upp med Henning men han helt diplomatiskt böt ämne där. Troligen för att han bor där han bor. Vi får följa arbetet i nästan realtid och det visar på seriens försök till äkthet. För att ytterligare visa på äktheten så görs det ett besök i utlandet för att undersöka en knops härkomst. Det ger en liten internationell touche åt filmen. Sedan följer det lite vardagliga saker för att skapa trovärdighet och som betraktare följer man bara med och tiden går.

En inblick i hans tafatta och klumpiga försök att inleda en relation till en kollega (åklagaren) visas upp och skapar ännu mera trovärdighet åt hans person. Lite senare i filmen så lyckas han i sina försök att skapa en relation med det där lilla extra tillsammans med föreståndaren för flyktingförläggningen samtidigt som utredningsarbetet fortfarande pågår. Nu tar det hela en ny vändning då det framkommer att två flyktingar och asylsökande från det forna Jugoslavien helt plötsligt framstår som misstänkta då de återkommer till en bank för att växla in pengar och filmen tar fart igen. Slutligen så avslutas filmen med en actionsekvens som utspelar sig på Kiviks marknad och förövarna grips. Efter det kommer det en epilog och en liten sammanfattning för att avsluta det hela. Här finns det fortfarande några frågetecken som aldrig blir uträknade och det känns lite snopet med ett så snabbt avslut. Lite för enkelt helt visst. Men i det stora hela rätt så hyfsat.

Den här följs upp av några filmer till som bara passerar förbi utan att sätta några egentliga spår fram till filmatiseringen av ”Den 5:te kvinnan” då serien får ett lyft igen med en bra story och en spännande film. Här undrar jag om det är manusförfattaren eller boken som är bäst! Efter denna kommer det några till men sedan anser jag serien förbrukad med ett bäst före datum.

Så kommer då uppföljningen med herr Henriksson och Ola Rapace vilken senare byts ut. Det här fenomenet är sättet att mjölka kossan flera gånger som jag personligen motsätter mig. Men det gäller att tjäna pengar. Serien avslutas så småningom med de sista fyra delarna som vi nyss sett och sedan går den i graven. Jag hade nog själv kunnat skriva manuset till de sista men det är i alla fall en värdig avslutning på serien om än lite väl utdragen.

Delarna med Krister H anser jag inte har med den ursprungliga serien att göra och den brittiska delen är bra gjord även om den inte hör till sammanhanget. Här har vi skapat en ”ikon” för polisarbete i England under samma genre som Beck och övriga polisserier. Vissa är mycket sevärda och resterande är bara transportsträckor. Allt för att skapa underhållning.

Att jag är kritisk och även lyrisk i vissa sammanhang gör att serien bör finnas till som underhållning, men med vissa restriktioner om vilka delar man bör se. Jag är idag ganska luttrad när det gäller film och ganska så kräsen. Det ser ni i mitt filmutbud. Det som imponerar på mig är när vissa regissörer försöker skapa en magi av en film. Det kan vara en ganska banal historia, men berättad på rätt sätt så kan den vara fascinerande. Det här är sådant som min favorit Theo Angelopoulos är mästare i. att berätta en enkel historia med lite historiska inslag i och verkligen skapa en magi.

Nu tycker ni att jag pratar skit och rekommenderar knepiga filmer.
– Knappast!
För ni ger aldrig filmerna en chans att få existera utan de vanliga orangefärgade explosionerna och den inledande actionsekvensen. I dessa filmer händer det inte så mycket utan det är i din hjärna som det ska hända något!

Nu kommer vi till det Ingmar Bergman skapade ”Laterna Magica” vilket är ett fenomen. Att skapa något i betraktarens huvud från det som utspelar sig på den vita duken. Det här är filmkonstens magi. Själv så gillar jag serien av J.R. Tolkien i den filmatiserade versionen då den är så fantastiskt tillverkad. Den är lång och utspelas i en miljö av fantasi som skulle kunna vara verklighet. Underbara naturscener sammankopplade med ett bra skådespeleri gör att helhetskänslan blir bra.

Kontra Star-Wars vilken jag inte är någon fantast av. Trots imponerande effekter är det ändå en sciencefiction som inte har någon koppling till verkligheten. Specialeffekter till all ära, men det är något som inte imponerar på mig. I mitten på sjuttiotalet så var jag frälst på sådant men sedan så ebbade det ut. Allt i takt med datorernas intåg i filmens värld. Nu för tiden så vet man inte vad som är verklighet och vad som är datoranimerat.
– Kanske lika bra det!
Film av idag är det som finns på ”nätet” och vad som där ingår. Halvtaskiga kopior som mest vill framvisa den som har ”rippat” filmen än dess verkliga innehåll. Tydligt visat av siter som ”Filmfix” med flera. Det gäller att vara först och gärna med en ”Google” översatt svensk text. Då ska lyckan vara fullständig. Jag har själv varit med i detta men dragit mig ur då jag insett det meningslösa med saken. Nu för tiden söker jag mina filmer på andra ställen och med helt andra kriteria för innehållet.

Visst kan vissa actionfilmer fortfarande fascinera mig och även underhålla mig, men de är fort bortglömda. Några dramafilmer och min specialite ”World-Cinema” är det jag fortfarande kommer ihåg.
– Nu lät jag som en jobbig filmkritiker!
Okej, jag är en jobbig filmkritiker som gillar filmer från alla kulturer och på alla språk. Franska, spanska och italienska är mina favoriter och de japanska har jag lite svårt för. Även om Kurosawa har gjort mästerverk så fattar jag fortfarande inte innebörden i många av hans filmer. Även Indien är en stor filmnation men jag har fortfarande svårt för filmer som hela tiden har moraliska pekpinnar åt oss vanliga dödliga.
– Det kanske är en kulturkrock, vad vet jag?
Jag har även titta lite på arabiska filmer och samma fenomen utspelas även där.

Om du nu har läst så här långt så får jag gratulera dig till ditt intresse för en annan människas åsikt. Jag påstår inte att jag har den rätta åsikten men jag vill visa att jag i alla falla har en synpunkt på det vi ser på hela tiden. Jag är en fantast av nyskapande och en anhängare av Theo Angelopoulos filmer vilka har blivit mitt mantra. Nu fick jag inte tillfälle att träffa Theo innan han dog, men jag har träffat hans fru och dotter. Vi hade mycket att prata om och det var inget vardagsprat i allmänhet utan om hur man skapar och håller drömmar vid liv. Detta skedde under ett av mina besök hos Dinos i Athens och han var länken som förde oss samman. Att Dinos gick och dog var en mycket stor förlust för mig då han betytt väldigt mycket sedan mitten på sjuttiotalet då jag började jobba åt honom. Han blev så mycket mera än en arbetsgivare och det förstod inte min dåvarande fru och familj. Även om de drog fördel av att jag tjänade ganska bra med pengar på den tiden.

Detta var ett utdrag ur rapporten plus lite av mina egna åsikter och tankar. Jag hoppas att det uppskattas att jag skriver ner mina tankar då det kanske kan ge lite information om hur jag är och varfölr jag tycker som jag tycker. Jag är medveten om att jag går stick i stäv med många av era åsikter men jag är inte likformad som ni andra. Jag har en egen åsikt och den håller jag fast vid.

Det är trevligt med nya läsare, men vad har ni att bidra med?
Ge er in i diskussioner och kommentera inläggen. Taket är högt här och det finns ingen censur. Delge gärna mig din åsikt och tanke så att det blir lite fart på bloggen. Att då hela tiden dölja sig bakom en synonym skapar bara ett värre scenario!
– Du kan säga vad du vill för att ingen känner till dig!
– Är det ett bra alternativ?
– Är du så feg så att du inte vågar stå för dina åsikter?
Har du då verkligen en åsikt eller är det vad grannen/kompisen tycker?
Jag är fostrad i en blandning av svensk/grekisk kultur och det är väl den grekiska som är den mest framträdande både i mitt humör och mitt sätt att uttrycka mig. Jag är en verklig person och jag har mina åsikter och de står jag för. Sug nu lite på detta och ta sedan ditt beslut!
– Är du en person eller bara ett nickname?
I mina ögon är du då ingen person om du väljer att fortsätta med ditt ”nick” för att kommentera. Du behöver inte göra det här,

Men ibland kan jag inte hålla tyst och om du/vi kunde träffas så skulle du snart märka vem jag egentligen är. Från ett annat forum så har jag träffat många personer ur det verkliga livet och det har gett mig mycket. Forumet är ett greklandsforum och vi har träffats på plats och haft middagar ihop. Nu orkar jag inte skriva mer för idag så jag avslutar.
Men ta dig en tankeställare om vem du egentligen är. Livet är för kort för att du bara ska springa förbi det så ta din chans att leva det i stället!

/Ulf