Wimans tankar.blogg.se

Jag har idag lämnat in en kompletterande ansökan om bostadsanpassning. Från min altan är det 25 cm ner till backen och jag törs inte göra som från bussen ta sats och köra rakt ut. Det kommer att sluta med olycka och smärta för egen del. Men då kom den lysande idén att jag behöver en nödutgång i fall att något skulle hända som jag inte rår över och då är jag fast i lägenheten. Hur gärna jag än vill så kan jag inte gå på ett ben. Utan jag är bunden till någon av mina rullar. Så jag behöver en utfällbar ramp från altanen ner till marken så att jag kan ta mig ut!

Annica på PiteBo tyckte det var en brilliant idé, då den även kan användas till att ta mig in utifrån. Just nu så håller jag på att tömma frysen på altanen för att om möjligt få bort den till midsommar. Visst har jag behov av två frysar, men jag har behov av utsikt över omvärlden på samma gång och de två krockar så utefrysen får ge vika och jag får anpassa mig till 80 liter inomhus. Nu har även soffan åkt ut på altanen då jag ska ha en fåtölj i stället. Jag ligger aldrig i soffan utan häckar bara i den ena hörnan. Resten tar bara plats i min lilla lägenhet. Så idag så hjälpte Olof och Gert mig att bära ut soffan på altanen. Oj så mycket yta jag fick i vardagsrummet. Det blev en balsal med plats för en svängom om jag skulle ha lust.

I min kompletterande ansökan så vill jag även ha ett uttag för el vid mätarskåpet ute i farstun så jag slipper köra in hela tiden och ha moppen vid sängen. Kanske det blir lite mindre skit på golven om jag slipper köra in hela tiden! Just nu så får jag sopa varenda dag resterna efter det som följer med in. Och det är inte lite som följer med. Stora stenbitar som är sylvassa ligger på golven inne och jag som gillar att vara barfota har ett litet problem med dessa stenar, då de följer med upp i sängen och inte är så sköna att dela nattro med.

Till veckan som kommer så ska jag försöka få kontakt med en neurolog i Sunderbyn då min Polyneuropati har spridit sig till händerna och verkligen orsakar smärta just nu. Om jag är blöt om händerna och vill torka mig på en handduk så känns det som om jag torkar mig på rakblad, samma effekt kommer även då jag skriver på burken ibland. Min förmåga att skriva för hand har helt försvunnit då det bara blir oläsliga tecken när jag försöker skriva. Någon siffra kan gå an och en snabb namnteckning är ok, men sedan är det stopp. Jag skulle skriva adressen till Piteå kommun, men fick ge upp och trycka etiketter i stället. Det här är en djävla lömsk sjukdom som kommer i skov och bara blir värre hela tiden.

Idag försökte jag tömma moppen på ström, men lyckades inte. Jag var till stan och rantade runt plus några extra svängar här i Öjebyn. Fortfarande fullt batteri. Är det något som är fel eller är min vikt för låg? När mina nya batterier kommer till veckan så ska jag testa att fara till havsbadet och ha extra batterier med mig. Det borde funka enligt mina beräkningar. Jag hittade en släpvagn idag hos min cykelhandlare. Den lastar 50 kg och har behändiga mått så det blir affär till midsommar eller pensionen efter i juli. Då kan jag handla vad som helst och ta med mig hem direkt.

Färdtjänsten är avpolletterad för all framtid. Jag klarar mig själv och ska så göra. Sjukresor kan bli aktuella men det tillhör undantagen då kraften räcker till PÄS och hem igen med god marginal. Att detta skulle bli ett sådant lyft för mig och förbaskat att jag inte har gjort det tidigare. Kreta må ligga högt på önskelistan, men oberoendet hemma är viktigare. Så valet var egentligen ganska enkelt även om det föregicks av vissa tvivel från min sida men förnuftet segrade trots allt.

Mina barn har upphört att existera för mig. Inte ett ljud på flera månader. Väntar de på att pappa ska dö? Sorry, men då väntar de förgäves… för jag har inga sådana planer i min agenda! Ok, liemannen har jag en avtalad tid med, men jag vet inte när! Och det är nog lika bra det. Han kommer när han skall och det är jag helt säker på.

Min bästa väninna Gunilla är nu tillbaka på Kreta och ska flytta in i sin nya lägenhet den 1:a juni. Jag är nog lite avis i alla fall, trots att jag har ett bra liv här i Sverige. Det jag saknar är den underbara värmen som finns där. Inte för att vi har det kallt här hemma utan för att värmen där går ända in i benmärgen och får de flesta av mina kroppsdelar att fungera igen.

Jag fick just nu reda på att en av mina x-väninnor lämnar Kreta för gott. Jag har tidigare sagt till henne att om man har förväntningar stora som skyskrapor och inte inser att man är torpare så kan det bara gå åt ett håll. Leva ett liv med att äta ute varje dag och ha en inkomst som inte räcker till så slutar ekvationen på minus. Vilket den har gjort. När sedan F-kassan kommer och påminner om att du faktisk ska vara hemma i Sverige för att stå till arbetsmarknadens förfogande så har du inte torrt på fötterna. Att därefter tigga pengar av vänner och bekanta är i mitt tycke att sjunka väldigt lågt. Jag själv råkade bli skyldig henne 68.- i porto och då gick hon ut och svartmålade mig inför allt och alla. Jag var inte vatten värd och hade saboterat hennes ekonomi. Hon fick 100.- av mig för att hålla tyst, men inte ens ett tack fick jag. Allt hade bara varit besvär…

Nu är det lördag kväll och jag ska se färdigt Pesten Tid av Stephen King. Det är säkert tredje eller fjärde gången som jag ser den, men den är lika bra varje gång. Min granne Annika såg jag bara ryggtavlan på idag… jag vet inte vad jag gjort henne, men hon undviker mig kontinuerligt. Hennes mamma gick även hon förbi och det var knappt att hon sa hej. Folk är lite lustiga ibland! Jag försöker vara positiv till det mesta och hinna med att vara social men ibland hjälper det inte.

/Ulf