Wimans tankar.blogg.se

Jag lånar hemskt gärna ut mina filmer och jag har en strid ström hemma av lånare. Inklusive hemtjänsten… och det stör mig inte det minsta. Jag ger bland även bort filmer till mina vänner, både original och ibland även kopior. Oftast så handlar det om en speciell regissör eller ett specialintresse.

Däremot så lånar jag inte ut film via fildelning annat än i en liten grupp av vänner (9 st.) där vi lånar och byter med varandra på grund av långa avstånd. I mitt tycke anser jag att det finns för mycket skit därute som på Piratebay vilken är öppen och andra så kallade låsta trackers. Vad jag menar med skit kommer jag snart till! Det är många som ”rippar” där ute och det är väl egentligen inget fel i att göra det och sedan låna ut till andra som kanske inte har möjlighet att köpa eller där vissa filmbolag anser att det inte är värt att göra en nyutgivning. Det sista anser jag vara på gränsen till nonchalans mot konsumenterna. Det strider även mot deras jakt på fildelare då de sitter på källan men vägrar dela ut den på marknaden. Där kan de skylla sig själva om filmerna finns att ”tanka” hem någonstans. De vill ha ett stopp på det hela så att de totalt dominerar och styr marknaden.

Hollywood vill ha bestämmanderätten om vad du ska se och inte se på DVD. Just nu håller de på med att göra om det mesta till Blu-Ray för att krama ur det sista som det går att tjäna pengar på. Filmerna har inte blivit bättre eller annorlunda, utan man lägger bara till en massa extra och kallar det sedan specialutgåva (Special Edition) eller samlarutgåva (Collectors Edition). Allt för att sälja produkten en gång till!

Nu har jag då kommit fram till våra rippare! De är inte ett spår bättre än Hollywood! Det viktigaste verkar vara att få dit sitt ”nickname” på releasen… Kvalitén är det si och så med. Stympade filmer och ripparens urval av texter och ljud! Ibland krympt så pixlarna är stora som fyrkanter!
– Vilket nöje är det att se en sådan film?
Nu gäller detta inte alla utan en del gör ett mycket bra jobb!
– Men varför är fokus på 4,36 Gb?
– Helst ännu mindre!
Det finns fortfarande några som inte har kommit längre i utvecklingen än till CD med sina 700 Mb!

Sedan detta med att plocka bort undertexter som i snitt tar 2 Mb är ju fullständigt löjligt. Det visar bara på okunskap om vad man håller på med… Att ta bort ett dubbat språk kan väl vara okej om man bara vänder sig till en enda publik, men jag tycker inte om tanken att andra bestämmer vad jag ska få se och höra för att just de vill. Plus inte att förglömma alla andra människor som inte har svenska eller engelska som modersmål eller andra språk. Det här tänker garanterat inte vår kära rippare på, utan det är just hans/hennes rip som ska vara den första och den enda.

Detta handlar om att göra sig ett namn och inte om att dela ut bra kompletta filmer. Det är ett sätt att märka sin film så att någon annan inte kan sno den!
– Men vad har de då själva gjort?
– Jo, säkert knyckt den från någon annan!
De flesta rippare äger inga filmer själva utan de har bara andras filmer som de modifierar lite och sedan ger ut i eget namn för att verka bäst i klassen! Hur fan vore det om de lärde sig detta med DVD och hur det fungerar i stället för att göra samma klantigheter om och om igen! Rippa av en film från en originalskiva och låna ut den ser jag inget fel i, men att börja laborera med något man inte vet hur det funkar är en annan sak. De verkar tro att mjukvara fixar till det mesta, även deras egna fel.

Nu går inte ens våra inhemska lagliga filmproducenter helt fria. Det finns några bolag som behöver gå en kurs i DVD-tillverkning då de inte ens kan hålla bildförhållandet korrekt. Där behövs det en skärpning. När man sedan påtalar felet för dem så svarar de aldrig eller så får man ett snäsigt svar tillbaka om att det där vet du inget om, våra killar är proffs!
– Proffs i vad?
– Klantighet eller göra bort sig?

Jag har ägnat 12 år till att lära mig detta med DVD och klippa film. Före det i tiden så jobbade jag på Biografbyrån på 80 talet med scanning och överföring av film till band (U-Matic) för arkivering. Ännu längre tillbaka i tiden på slutet av 70 talet så översatte jag filmer och textsatte dem på VHS med hjälp av ABC80 datorer och en multiplexer byggd av KTH.
– Det var tider det!
Så jag är inte direkt ny i branschen så att säga. Idag har min hobby blivit min dagliga sysselsättning för att ha något att göra då pensionärslivet inte direkt passar mig. Att sitta still och rulla tummarna är inte något jag gillar eller står ut med. Då börjar det krypa i skinnet…

Jag ska väl även då berömma vissa ”pirater” och främst då holländare. De är kreativa och gör ett bra jobb. En del är duktiga på att bygga nya DVD med flera avsnitt av en serie på en och samma skiva. Finns det fler undertexter än deras egna så får de vara kvar. De lämnar eller lägger ofta till visningsråd på alla filmer så att barn inte ska se olämpligt material. Deras svenska motsvarigheter tar bort allt med hänvisning till ”crap”, alltså skit såsom varningstexter. Okej för att lyfta bort en del trailers om det gör så att innehållet får plats på en 4,36 skiva är godkänt. Men att sedan generellt kalla allt annat än själva filmen för skräp tycker jag är fel. Många trailers har fått mig att köpa nya filmer… och är det inte det som är meningen?

Nog för att jag har film så det räcker, nu när samlingen har gått över 7000 st. många är kanske skräp även där då jag inte har sett alla mina filmer. Jag köper in i buntar om 25 – 50 filmer i varje låda så jag kan inte alltid välja det jag vill. Men det hela är en prisfråga! Ibland så hittar jag även guldkorn som jag aldrig ens har tänkt tanken på att köpa in. Så det jämnar ut sig i det stora hela.

Det positiva med denna hobby är att jag lär mig enormt mycket om film och olika regissörer och även vissa karaktärsdrag hos skådespelare. Vissa skådisar är enormt duktiga, medan andra gör mera sitt jobb på slentrian. Många nya regissörer har sett dagens ljus och utvecklats framåt, medan vissa har fastnat i en viss genre.

Nu har jag mina egna favoriter och först på listan står Greklands Ingmar Bergman. Nämligen Theodoros Angelopoulos. Hans filmer är tunga och dystra, men de har något att säga. Dels om Greklands historia plus om hur greker är som människor. Jag gjorde ett jobb som tog två och ett halvt år att göra. Textsätta hans filmer till svenska. Det jobbet höll på att ta knäcken på mig, men då jag är envis som en röd gris så fullföljde jag det hela. Det är kanske inte de mest professionella texterna då man många gånger inte hör vad de säger då det pratas för fort ibland men det var ändå både spännande och lärorikt att göra det. Vissa av mina vänner har korrekturläst och i samband med det även fått filmerna. Så jag är inte helt ensam om innehavet. Men det finns bara de här exemplaren och inga andra. Så det är inte en produkt du kan gå och köpa. Nära vänner får låna filmerna.

Utöver dessa så har jag ungefär ett femtiotal riktiga dyrgripar som inte går att få tag i med eller utan svensk text. De filmerna håller jag hårt i. för det har kostat blod, svett och tårar att dels få tag i dem och sedan att översätta och göra svensk text till dem. Jag är för detta med i en internationell grupp som söker och förmedlar filmer som ej finns på marknaden, det är ofta auktioner på vissa dyrgripar och där kan jag oftast inte hänga med i budgivningen då den brukar skena iväg rätt kraftigt. 500€ till 1000€ för en film är inget ovanligt, men jag kan inte vara med längre än upp till 100€ sedan tar mina resurser slut.

Detta var lite om vad jag håller på med och har för tankar om detta med fildelning eller om ni så vill filmdelning. Hollywood gråter blod för att de inte har kontrollen över all och att amerikansk lag inte gäller i Sverige. Men visst går antipiratbyrån och dess företrädare Henrik Pontén i amerikanskt ledband! Självklart så ska upphovsmannen ha erkännande för sin skapelse och även betalt för den. Men i amerikansk lag så går det överstyr emellanåt. Jag avslutar med en text från en DVD jag ”köpt” på Coop Forum.

Citat/
”Innehavaren av upphovsrätten till denna DVD (inklusive dess ljudspår/-band) har upplåtit rätt att använda denna DVD endast för privat och enskilt bruk. Samtliga övriga rättigheter till DVD:n är förbehållna upphovsrättsinnehavaren. Vidare skall skivan behandlas med aktsamhet då eventuella uppkomna skador kan bli föremål för skadeståndsansvar från rättighetsinnehavaren.
Den svenska upphovsrättslagens definition av privat och enskilt bruk medför därför att det är förbjudet att använda denna DVD på platser såsom klubbar, bussar, sjukhus, hotell, oljeriggar, fängelser och skolor.
Det är vidare bl.a. förbjudet att av hela eller del av denna DVD framställa kopior, låna ut den, vidareförsälja den i andra hand, redigera den, hyra ut den, företaga någon form av offentligt framförande av den och/eller sända ut den i etermedia och brott mot dessa regler kan leda till skadeståndsansvar och i vissa fall till böter eller fängelsestraff. Denna DVD skall inte exporteras, tillhandahållas, distribueras eller säljas utanför EU:s gränser utan vederbörlig licens från XXX. Villkoren för köpet/hyran av denna DVD återfinns på dess originalförpackning.” /Slut citat

Nu kommer då frågan!
– Har jag köpt skivan eller inte?
Detta är en översättning från engelska och jag tolkar texten som att jag har bara fått låna den för 79,- men det framgår inte för hur länge!
Det framgår inte på omslaget några villkor för köp eller försäljning! Jag får inte göra mig av med den eller kasta den, inte heller sälja den på loppis eller dylikt… det finns lite mer text på skivan där det även står att jag bara har fått låna den. Och Gud nåde mig om skivan blir repig och ospelbar!
Så gäller den amerikanska lagtexten eller är den bara klumpigt skriven? Det är sånt här som Antipiratbyrån håller på med och vill att vi ska respektera och ha som budord.

Jävla nys säger jag… och slutar för idag.

/Ulf